Vi har kunnat bättra på muren också

Det råder ingen brist på sten här!
Muren, som vi blygsamt började att bygga när vi kom hit för 4 år sedan, har nu kunnat bättrats på rejält och kan väl snart leva upp till sitt namn, tycker jag.
Bakom står en klätterställning till humlen som växer så det knakar.

Vi skulle bara flytta lite jord..

..och så dök de här bumlingarna upp!
Faktiskt lite mäktigt, när man tänker på att de hamnat här med hjälp av inlandsisen. På en av dem ser ut att sitta  rester av koraller...undrar om det verkligen kan vara så.
Hur som helst, så tror jag att vi behåller åtminstone en och låter den få en hedersam plats någonstans på gården. Lika fin som vilken skulptur som helst.

Gjutformen på plats

Nu börjar det så smått hända något

 Vedboden har fått sätta livet till...

..och tills en ny bod kommit på plats har veden flyttat in i mina korgar..

Före och efter 2

 Ibland undrar man om man är riktigt funtad.
Det gäller att tro på sin idé, även om den verkar helgalen.
Det blir säkert bättre när träden börjar blomma...

Före och efter 1

Poolbygge - uppdatering

Att se Lars-Göran arbeta med sin grävmaskin är helt otroligt. Snacka om finlir! Sand och grus fylls på, slätas ut och packas, jord skrapas av och lyfts försiktigt till annan plats, stenar, stora som små byter plats, lätt som en plätt. Och allt detta mellan träd och buskar, som skall stå kvar. OCH en pool som ligger riktigt riktigt nära hela processen. Imponerande!

      Här har jag grävt. Inte mycket, men väl så viktigt. Vi har tagit bort några syrener i bersån vid den nuvarande uteplatsen för att anlägga en liten trappa ned till det nya "badrummet". Det är här vi skall ha ett plank med en port i så småningom.

Vilket stormväder vi har haft i helgen!!

Tvätten torkar på nolltid, vilket ju kan betraktas som en fördel, vi har vårstädat i dag och bland annat tvättat alla gardiner.

Och så har vi gjort små växthus av gamla kopplade fönster.

Återanvändning

Just nu är jag ganska nöjd med mig själv. Efter att allt från uppdatering på jobbets hemsida, till poolbygge och andra hängpartier, som INTE funkat som jag vill, så tycker jag faktiskt att de här korgarna blev riktigt fina. Jag flätade dem av resterna från ett par körsbärsträd som fått sätta livet till.

Efter ännu ett gruslass...

I morgon skulle vi kunna bada, om vi ville....

På landet igen! Yehhh!!!

Gaya är världens lyckligaste hund just nu.

Hon kommer precis från veterinären, som tagit bort henne stygn på magen.

Solen skiner och det finns massor av sorkhål att gräva i - om man orkar alltså...

Trädgårdsdesign

Till sist blev beslutsvåndan för stor, så jag bestämde mig för att göra något drastiskt åt saken. Varför inte slå två flugor i en smäll?! Lära mig lite om trädgårdsdesign, och samtidigt lösa vårt problem.
Nu på onsdag är sista kursdagen i trädgårdsdesign, och vi förväntas då att presentera våra projekt i en liten utställning.
Här en del av mitt.
Om det kommer att se ut så här när vi så småningom blir färdiga, vet jag inte, men nu kliar det i fingrarna..
Lars-Göran, som ansvarar för grävandet,har lovat fylla på grus och sand runt om poolen och flytta "friggan", som står alldeles vilsen mitt i det hela, den här veckan. Då först tror jag att man kan börja skönja konturerna, och man kan se hur ideérna kommer att fungera. Eftersom vi vill hålla den gamla stilen, har vi önskat oss gammalt virke, och det har John vår snickare fått tag i. En gammal lada, som rasat, men som fortfarande har både virke och takstolar, som kan användas igen ligger och väntar på att bli fraktade hem till Tjuvesta. Vi måste nog bygga en ny friggebod, varför takstolarna ju är guld värda. Några plank och vindskydd står ju också på önskelistan. Bland annat....

Bakom den gamla ladugården

Drömmen har hela tiden varit en biologiskt renad baddamm här bakom ladugården. Förutom att det hade sett ut som om dammen alltid legat där, skulle den inte förstöra gårdsmiljön, och den skulle dessutom vara så diskret placerad att ingen hade sett den. Men eftersom tomtgränsen går fem-sex meter från huset har det ju inte varit möjligt. Vi har förgäves försökt övertala markägaren om att få lov att köpa eller arrendera den biten, men han vill INTE. Marken är vikt för fasanerna.
Därför har vi ju varit  "tvungna" att fundera över, var på VÅR tomt man skulle kunna anlägga den där dammen, men oj så svårt den kan vara ibland. Vi har väl funderat på det sedan vi övertog huset, skulle jag tro.

Uteliv 2

Och så kom grillen fram.

Uteliv 1

Så är de på plats, årets första vårblommor!

Efter att ha badat i den här plaskdammen i tre år bestämde vi oss för att lägga ner en riktig pool.

April 2011 samma plats

Sommar 2010

I väntan på våren

 Köksbordet förvandlat till ritbord. Trädgårdsdesign på programmet.

 Pågående projekt framför öppna spisen.....

 Ännu ett av vinterns projekt..

Under tiden tar Gaya det lugnt.

4 år på Tjuvesta

För precis 4 år sedan idag övertog vi Tjuvesta med sina höga trösklar, sneda fönster och låga dörrar och inte minst, dess historia. Eldsjälar i den lokala hembyggdsföreningen, som har dokumenterat gårdarna i trakten, kan berätta att Tjuvesta finns nämnt redan på Magnus Ladulås tid.
Den dåvarande ägaren, något av en rebell, blev bötfälld av självaste kungen vid tinget i Nyköping, på grund av en tvist med grannen om gränsdragningen mellan gårdarna. Men gubben lät tydligen bli att betala. Han blev nämligen inkallad till kungen en gång till, ett par år senare, och dömdes även då till böter. Undrar om det var på grund av olydnad.


Tyvärr har vi hittills inte kunnat lista ut vad som hände med det ursprungliga huset och var det exakt låg. Vi vet bara att det hus vi bor i idag byggdes 1753.

Ska, ska inte. Det var frågan

När vi blev lyckliga ägare till Tjuvesta för fyra år sedan, var det faktiskt en kompromiss. Vi hade letat efter ett ställe vid vattnet i flera år. Hav eller sjö. Det spelade ingen roll, inte var i Sverige det låg heller. Vi hade letat i Skåne, i Kalmartrakten,  på Västkusten, i Mälardalen, i Roslagen, men inget av det vi såg föll oss i smaken.
Inget ovanligt, alltså. Jag tror att många känner igen sig i detta letande efter det perfekta huset.

När Tjuvesta dök upp på nätet våren 2007 kände vi, trots att det låg långt från närmaste vattendrag, att vi hittat "Vårt ställe". Det med vattnet kunde vi kanske leva med, resonerade vi. Det var ju bara en mil till kusten.
Vi hade hittat hem.